Måndagen den 8 juni hände något ovanligt i det svenska elsystemet. Två fel, helt oberoende av varandra, inträffade inom loppet av en timme. Frekvensen föll till som lägst 49,80 Hz, samtliga uppregleringsbud i elområdena SE3 och SE4 aktiverades, och när buden tog slut startade Svenska kraftnät fyra gasturbiner. Händelsen rapporterades bland annat av Göteborgs-Posten, och Svenska kraftnät har publicerat en detaljerad redogörelse med kronologi.
Det är värt att gå igenom vad som faktiskt hände. Inte för att något gick fel i hanteringen, tvärtom skötte Svenska kraftnäts kontrollrum situationen snabbt och metodiskt. Utan för att eftermiddagen ger en ovanligt tydlig bild av vad flexibilitet är värd i ett elsystem under press.
Vad som hände, timme för timme
Klockan 14.20 fick Svenska kraftnät uppgifter om att personer klättrade i höga kraftledningsstolpar utanför Bollnäs. Av personsäkerhetsskäl kopplades ledningen bort klockan 14.33, vilket minskade överföringen mellan elområde SE2 och SE3. För att hantera risken för överlaster ökades exporten på Fenno-Skan-kabeln till Finland.
Klockan 15.16 kom nästa smäll. Kabeln Swe-Pol Link mellan SE4 och Polen löste ut, och med den försvann 500 MW import. Två oberoende fel hade nu inträffat inom loppet av en knapp timme, och frekvensen i systemet föll till som lägst 49,80 Hz.
Svenska kraftnät aktiverade då samtliga tillgängliga uppregleringsbud i SE3 och SE4. "För att upprätthålla driftsäkerheten aktiverades stödtjänster i så hög utsträckning att alla bud i SE3 och SE4 tog slut. Vi var därför tvungna att även starta fyra gasturbiner", säger Pontus de Maré, driftchef på Svenska kraftnät, i myndighetens redogörelse. Turbinerna som startades var Halmstad G11 och G12 samt Barsebäck G13 och G14.
Klockan 15.43 flaggade Svenska kraftnät gult läge, skärpt drifttillstånd, och skickade ett meddelande om risk för effektbrist. Samtidigt köptes 200 MW in från Litauen och 200 MW från Norge. Strax före klockan 16 kunde turbinerna börja stoppas, och vid 17.15 var Swe-Pol Link i drift igen. Hela förloppet, från första larmet till normalläge, tog ungefär tre timmar.
Gasturbinerna är systemets sista rad
Gasturbinerna i störningsreserven är inte en vanlig produktionsresurs. De är systemets försäkring, byggd för att rycka in när allt annat redan är aktiverat. Att de startas är ovanligt, och det är just därför händelsen är intressant. Den 8 juni räckte inte den flexibilitet som fanns upphandlad på marknaden i södra och mellersta Sverige, trots att felen i sig var hanterbara och vädret inte var extremt.
Siffrorna visar hur snabbt det gick. Under en enda kvart, mellan 15.30 och 15.45, aktiverades 701 MW manuella frekvensåterställningsreserver (mFRR) i SE3 och 255 MW i SE4. Det är nästan en hel kärnkraftsreaktor i effekt som behövde hittas, aktiveras och levereras på minuter.
Priserna sköt i höjden, och justeras sannolikt ned
De omfattande aktiveringarna ledde till mycket höga mFRR- och obalanspriser i SE3 och SE4. Svenska kraftnät utreder nu priserna enligt sin rutin och bedömer det som sannolikt att de justeras ned, med motiveringen att större nätincidenter inte ska drabba de balansansvariga ekonomiskt.
Det är en rimlig hållning för en händelse orsakad av yttre fel. Men prissignalen i sig säger något viktigt: i det ögonblicket var betalningsviljan för flexibel effekt i praktiken obegränsad. Den som kunde leverera uppreglering den kvarten satt på en av systemets mest värdefulla resurser.
Vad händelsen säger om flexibilitet
Tre saker är värda att ta med sig.
Den första är att systemet fungerade. Stödtjänstmarknaderna gjorde sitt jobb, kontrollrummet agerade snabbt, grannländerna ställde upp och störningsreserven fanns där som sista utväg. Det nordiska samarbetet visade sitt värde i realtid.
Den andra är att marginalerna var tunnare än de flesta tror. Det räckte med två oberoende fel en vanlig måndagseftermiddag i juni, alltså inte en kall vintertopp, för att tömma hela budstacken i två elområden. I takt med att elektrifieringen ökar lasten och mer väderberoende produktion ansluts kommer den här typen av situationer knappast bli ovanligare.
Den tredje är att djupet i budstacken är en gemensam resurs. Varje batteri, värmepump och styrbar last som deltar på stödtjänstmarknaderna gör stacken djupare, vilket minskar risken att systemoperatören behöver gå hela vägen till gasturbinerna. Det är precis den utveckling Svenska kraftnät själva pekar på när de lyfter behovet av mer flexibilitet i systemet.
Slutsatsen
Den 8 juni var en dag då flexibilitetens värde slutade vara teori. Buden tog slut, turbinerna startade och effekt fick köpas från grannländerna. För den som äger eller funderar på ett batteri är lärdomen densamma som vi skrivit om tidigare: framtidens intäkt ligger i att sälja trovärdig kapacitet, inte bara kilowattimmar. Och för elsystemet som helhet är varje ny ansluten resurs en kvart mindre risk att reserverna tar slut nästa gång.
Vill du veta hur ditt batteri kan delta på stödtjänstmarknaderna? Börja med vår guide till frekvensreglering och FCR, eller hör av dig till oss.
